I Uppsala tar man minoritetsfrågorna på allvar

Det finns flera goda exempel på kommuner som tagit minoritetsfrågan på allvar även utanför förvaltningsområdet. I Uppsala ledde kommunens samordnares engagemang till starten av en förening för tornedalingarna. Det var fem år sedan. I dag har föreningen över 100 medlemmar.

Uppsala tillhör i dag det finska förvaltningsområdet men har samråd, eller i alla fall en dialog, med alla minoriteter.
– Det är helt enormt egentligen. Men utan samordnarens kontakt hade vi aldrig kommit igång, säger Tyra Helena Lindström, ordförande för STR-T:s (Svenska Tornedalingars Riksförbunds) lokalavdelning i Uppsala.

2012 blev hon och ytterligare en dryg handfull tornedalingar i Uppsala kontaktade av kommunens mångfaldstrateg Monika Lagerkvist. Vid kommunen var man sedan tidigare förvaltningsområde för finska, men det fanns en ambition och vilja att också få igång samråd med övriga nationella minoriteter.
– Kommunen bjöd in brett till alla tornedalingar vi kunde leta reda på. Som var intresserade och kände sig som tornedalingar, säger Monika Lagerkvist.

Bland annat skedde det via tidningsannonser på temat: ”Är du Tornedaling som bor i Uppsala kommun då vill vi träffa dig för samråd och berätta om dina rättigheter enligt lagen.”

Första gången kom det tio personer.
– Jag tyckte det var mycket. Vi hade haft samråd med andra minoriteter där det kom väldigt få, säger Monika Lagerkvist.

Det var lite trevande på mötet. De inbjudna fick information om minoriteternas rättigheter, om lagen och förarbetena till lagen. Tanken var att de skulle få kunskap om varför minoritetsarbetet är viktigt.
– Att de skulle förstå att det är viktigt för minoriteterna men också för samhället i stort att detta jobb görs.

Därefter hade kommunen fler möten, bland annat där tjänstemän från äldreförvaltningen var på plats och berättade om möjligheterna. Monika Lagerkvist bjöd också in Maja Mella, verksamhetsledare förSTR-T.

Bland deltagarna fanns flera personer som tidigare varit aktiva inom föreningsverksamhet, och såväl Monika Lagerkvist som Maja Mella peppade tornedalingarna att starta en lokalförening.
- Det kan vara bra av flera skäl, bland annat för att kunna söka ekonomiskt stöd från kommunen till verksamhet, det kan man inte göra som privatperson, säger Monika Lagerkvist.

Tyra Helena Lindström var med och bildade STR-T:s lokalavdelning i Uppsala. Hon berömmer Monika Lagerkvists och kommunens engagemang i frågan.
– Första gången vi träffades berättade hon vår historia, hon hade tagit reda på varför vi var en minoritet. Vi blev berörda, att hon tagit fram problemet och varför vi inte gavs möjlighet att utveckla vårt första språk. Och så undrade hon ’ni känner väl fler tornedalingar? Hur många kan det finnas i Uppsala?’ Och vi drog till med 30 till 40 stycken.

Det visade sig vara i underkant. Trots att till exempel Tyra Helena Lindström jobbat och bott i Uppsala sedan 1969 och arbetat inom Svenska Kyrkan med många kontakter inom kommunen, kände de bara till en bråkdel. Ryktet spreds om föreningen och Monika Lagerkvist fick allt fler mejladresser på sin kontaktlista för samråden. Redan första året var de närmare 30 personer.
– Vi blev en handfull personer som kunde tänka sig att utforska möjligheterna till att starta en förening och sedan ta ansvar för att bilda den. När till exempel Irma Ridbäck ställde upp som sekreterare i föreningen hade vi något att utgå ifrån. Och lokalfrågan var en svår fråga att lösa innan vi kom på att vi kunde vara på Träffpunkten för seniorer, minns Tyra Helena Lindström.

I dag har STR-T i Uppsala över 100 medlemmar. De har månatliga träffar på Träffpunkten, ordnar föreläsningar och studiecirklar. Dagen när minoritet.se besöker föreningen för att ta bilder är föreläsaren Lars Elenius, expert på meänkieli, på besök.
- Numera har vi också två, tre unga som är med i våra studiecirklar och läser meänkieli på distans, säger Tyra Helena Lindström.

Det goda samarbetet fortsätter också med kommunen och minoritetssamordnaren Nina Klinge-Nygård som nu har ansvaret för samtliga nationella minoriteter.

Tornedalingarna har återkommande samråd där styrelsen har representanter. Fokus ligger på språkfrågan.
– Kommunen fortsätter att stötta oss. Och det roliga är att i och med detta hittar folk plötsligt varandra, säger Tyra Helena Lindström.

Det kan vara avlägsna släktingar som inte vetat om att de bor i samma stad, som plötsligt hittar varandra.
–  Just att man har samma rötter och vet vilka problem man haft med språket. Det ger en viss öppenhet. Något händer inom oss när vi får använda vår barndoms språk.

Monika Lagerkvist betonar tornedalingarnas eget engagemang för samarbetet och etableringen av föreningen.
– Minoritetens egen drivkraft är så stor, det är verkligen fantastiskt.

Hon tycker också att föreningen är ett lysande exempel på hur viktig minoritetslagen är.
– Speciellt för de människor som tillhör minoriteten. Det här uppdämda behovet och intresset för vart man kommer ifrån, vilka byar. Och orden och språket har blivit väldigt mycket mer intressanta för många i gruppen.

Både Monika Lagerkvist och Nina Klinge-Nygård är tydliga med att det är viktigt att även de minoriteter som inte ingår i förvaltningsområdet får sina rättigheter tillgodosedda. Kommunen har nu samråd med alla minoriteterna utom den judiska, som man dock har dialog med. Och ytterligare en minoritet har bildat förening i Uppsala efter kommunens kontakter:
– Samerna har gjort samma resa som tornedalingarna. De grundade förening under hösten 2016, berättar Nina Klinge Nygård.

Oavsett om man får gensvar eller inte på utskick är det viktigt att återkomma med frågan om kontakt och samråd.
– Det är ju inte givet att alla vill ha kontakt och samråd. Det ser ju lite olika ut för minoriteterna. Man får göra lite mullvadsarbete. Det går i små steg,och ibland är det ett steg framåt och två bakåt. Men sakta men säkert går det framåt, säger Nina Klinge-Nygård.

Hon säger också:

– Det kommer inte någon minoritet till en kommun och pratar om sina hjärtefrågor, kanske känsliga frågor, sådär bara. Utan det bygger på en tillit och ett förtroende som kommunen måste förtjäna och bygga upp. Det finns ingen automatik i detta.

Men varför är det viktigt att få med alla minoriteter?

– Minoriteterna har sina rättigheter som vi ska tillgodose. Vi är skyldiga att ha samråd med alla. Men egentligen tycker jag inte om ordet skyldighet, utan ser det som en möjlighet för kommunen att göra ett bra arbete. Och jag vill som tjänsteman inte sitta här och hitta på saker som jag inte har kunskap om. Det är bara minoriteterna själva som har kunskap om vilka behov de har, säger Nina Klinge-Nygård.


CAMILLA ANDERSSON

Sidan uppdaterad 2017-03-20

Fakta: Så jobbar Uppsala med samråden

Minoritetsamordnare Nina Klinge-Nygård är anställd på heltid, och jobbar 70 procent med det finska förvaltningsområdet, och 30 procent med övriga minoriteter.

 

Om samråden:
– Vi har etablerade samråd med sverigefinnar, romer, samer och tornedalingar. Med judarna har vi en kontakt och dialog, och det är sagt att de ska ta kontakt med kommunen om det finns ett behov.

– Totalt blir det ett 20-tal samråd varje år. Flest blir det med sverigefinnarna för där har vi kontinuiteten tack vare förvaltningsområdet. Med dem möts vi tre gånger per termin. Med romerna, samerna och tornedalingarna har vi tre till fyra möten per år.

– Vi använder oss av såväl öppna som andra samråd, beroende på hur minoriteten ser ut. Med sverigefinnarna bjuder vi in representanter från föreningen, församlingsgruppen och studentföreningen.

– Vi har börjat använda oss av temasamråd för sverigefinnarna, att vi till exempel bjuder in personer från äldreförvaltningen. Vi har då även haft möten på det finskspråkiga äldreboendet. Vi har även temamöten inom förskola, modersmål och kultur. När vi har teman bjuder jag in tjänstemän som arbetar med de frågorna och ibland har vi politiker med oss.

– Vi har också ett politikersamråd – utökat samråd varje höst – och då är det kommunstyrelsens arbetsutskott som bjuder in och kommunstyrelsens ordförande som leder det.

Om arbetet: – Jag tycker att modellen när vi har tema fungerar bättre än att ta upp frågor huller om buller.

– Vi har inte politiker med varje gång. Men det kommunalråd som har mänskliga rättigheter och nationella minoriteter på sitt ansvarsområde brukar försöka vara med så ofta som möjligt.

– Från början var det lite trevande med våra politikermöten, men de senaste två åren har det varit bra uppslutning från politikerhåll. Det är viktigt att de hör minoriteten.

Saker att utveckla: –Sverigefinnarna har en åtgärds- och aktivitetsplan med tillhörande budget. Den tar vi fram i samråd med dem varje år. KS tar beslut och sedan fördelas statsbidraget enligt beslut till berörda nämnder så arbetet kan rulla på.

 – Sedan finns många andra saker att utveckla. För mig är det väldigt viktigt att det är en god kommunikation med minoriteterna, oberoende av om det är en negativt eller positivt laddad fråga, att det finns en kommunikation och att kommunen hör minoriteten och vad den vill. Kommunen måste förtjäna förtroendet och tilliten från minoriteten, annars blir det inte så mycket. 

Tyra Helena Lindström, ordförande Tornedalingar i Uppsala, under ett av deras möten. Foto: Johan Jeppsson
Tyra Helena Lindström, ordförande Tornedalingar i Uppsala, under ett av deras möten. Foto: Johan Jeppsson
Nina Klinge-Nygård. Foto: Jouni Suomalainen
Nina Klinge-Nygård. Foto: Jouni Suomalainen

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På minoritet.prod3.imcms.net använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?