Foto: Jon Holström

Avslöjar kläderna vilken minoritet du tillhör?

Tornedalsdräkt, kippa eller Marimekko. Att känna igen en tornedaling, jude eller sverigefinne på kläderna är kanske inte lika lätt som en same eller en finsk rom. Men vissa har full koll.
- Det finns koder, jag känner igen en finne direkt, säger Tiina Kiveliö.

Tiina Kiveliö som bor i Uppsala flyttade till Sverige 1972 för att studera. Hon kallar sig för en überfinne med stort intresse för kläder, mode och konst bland svenskar, finnar och sverigefinnar. Och med sitt tränade öga har hon för länge sedan lärt sig att urskilja vem som är vem utifrån kläderna. Särskilt om det är personer i hennes egen generation.
- På sextio- och sjuttiotalet hade vi ofta finsktillverkade kläder och Marimekko blev under en tid nästan som en folkdräkt. Jag hade självklart både student- och konfirmationsklänningar från Marimekko.

Tiina Kiveliö säger att det finns en stark fosterlandskärlek som manifesterade sig under efterkrigstiden. Det var viktigt att ha finska märken som garanterade kvalitet.
- Kvaliteten i kläder och inredning var världsklass ända till sjuttiotalet. Och under min uppväxt upprepades en kampanjslogan: ”Suosisuomalaista”- gynna finskt. Det var viktigt att få landets ekonomi på stabil grund.

Värnandet om det finska gjorde också att till exempel Ikea fick kämpa länge innan etableringen blev av i Helsingfors. 

Det är främst bland kvinnor i medelåldern som man fortfarande kan se tydliga finska markörer i form av klädmärken och textilier som Marimekko, Nanso och Metsovaara. Dessutom har kvinnor i äldre medelåldern också gärna Kalevalasmycken.
- Tillverkningen av Kalevala startade på trettiotalet för att under och efter kriget stödja landet och på ett vis finskheten. Det blev en markör för Finlands frihet och självständighet, säger Tiina Kiveliö. Kläderna signalerar finska markörer men också social klass, eftersom märkeskläderna ofta är dyra.

Tiina Kiveliö kommer själv från Lahti, som är en känd vinterstad, och säger att där finns två utpräglade klädstilar – antingen har man täckbyxor och täckjacka eller minkpäls. I storstäder som Helsingfors finns alla möjliga stilar. Bland yngre är inte den finska klädkoden lika tydlig men det finns uppfattningar om att finnar klär sig mer individuellt än svenskar. Men däremot brukar sverigefinnar ”upptäcka” finska kläder och markörer när de blir runt trettio-fyrtio år, menar Tiina Kiveliö.
- Då inser man att det är snyggt och att det finns ett retrovärde. Det är också fint att kunna visa upp en tillhörighet. Och det kan även handla om heminredning, att man påminns om sådant som fanns i hemmet och tar tillbaka det.

Utöver kända klädmärken så finns förstås också den finska folkdräkten som kan användas vid högtidliga sammanhang. Och på sjuttiotalet tog Kaino Oinonen fram en sverigefinsk dräkt med detaljer och färger som symboliserar livet i Sverige.

Tornedalingarna har också en egen dräkt, Tornedalsdräkten, och den bärs inte bara av en äldre generation. Lisa Mäkikaltio, född och uppvuxen i Sattajärvi men numera boende i Stockholm fick sin dräkt 2012 när hon fyllde trettio år.
- Jag fick den av mamma, hon köpte en begagnad dräkt i Svanstein. Jag hade önskat mig den i present. Jag tycker att det är fint och det handlar om att föra vidare traditioner. Det är lite av ett statement, säger hon.

Lisa Mäkikaltio förklarar att dräkten var vanligare i hennes mormors generation när det var släktträffar och högtidliga tillfällen, medan hennes mammas generation skippade dräkten.

Lisa har Tornedalsdräkten vid festligare sammanhang som bröllop och sin examen på universitetet men hon har också haft den på en jobbfest. Hon bär dräkten med de traditionella svarta skorna med klack eller med näbbskor. Och dräkten väcker uppmärksamhet.
- Här i Stockholm frågar folk vad jag har på mig, var jag kommer ifrån och varför jag har den. Ibland kan den nästan ta för mycket uppmärksamhet som när man har den på bröllop, säger hon och skrattar.

Men samtidigt tycker hon att det är viktigt att sprida kunskap om tornedalingar, hur de lever i dag och den svenska historien när det gäller minoriteterna. Och Lisa Mäkikaltio tycker sig märka att Tornedalsdräkten är på väg tillbaka, att fler unga väljer att bära den.

Vad förutom dräkten är typiskt tornedalskt för dig?

- Näbbskorna, silversmycken och tennarmband. Och det är sådant som jag gärna har till vardags, säger Lisa Mäkikaltio.

Den judiska klädkulturen skiljer sig åt från de övriga nationella minoriteterna eftersom det främst finns en religiös innebörd i det man bär.

Mest känd är kippan som på jiddisch heter yarmulke. Det är en huvudbonad, oftast en kalott eller huvudduk, som främst bärs av judiska män när de besöker synagogan. Det är ett tecken på vördnad inför gud och ortodoxa judiska män bär den alltid. Numera kan man även se bland judiska barn i Sverige att den används både av pojkar och flickor, men det vanligaste är fortfarande att pojkar bär kippa.

Amram Maccabi är en ung rabbin, 33 år, som flyttat från Israel till Stockholm och tjänstgör vid den Judiska församlingen.

För honom är kippan en påminnelse om vördnaden inför gud och att man identifierar sig själv med en grupp människor som tror på bibeln och budorden.
- Här i Sverige är man inte så van att se folk i yarmulke utanför synagogan så det är många som reagerar, ibland dåligt men en del säger också: wayto go!

Amram Maccabi tar också upp en annan kanske inte lika känd symbol, tzitzit som är skådefransar. De vita eller blåvita fransarna sitter i de fyra hörnen på en bönesjal eller ett fyrkantigt plagg som man har under eller över en annan tröja.
- Fransarna påminner om buden som är obligatoriska att följa, säger Amram Maccabi.

ANN-HELÉN LAESTADIUS

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sidan uppdaterad 2017-02-22
Lisa Mäkikaltio bär Tornedalsdräkten vid festliga sammanhang, såsom bröllop. Foto: Privat
Lisa Mäkikaltio bär Tornedalsdräkten vid festliga sammanhang, såsom bröllop. Foto: Privat
"Våra kläder är bundna till fosterlandskärleken, det finns en historisk och moralisk grund. Man är en del av ett samhälle som vi har ansvar för", säger Tiina Kiveliö. Arkivfoto: Jimmy Gustafsson
"Våra kläder är bundna till fosterlandskärleken, det finns en historisk och moralisk grund. Man är en del av ett samhälle som vi har ansvar för", säger Tiina Kiveliö. Arkivfoto: Jimmy Gustafsson
Amram Maccabi är rabbin i Stockholm och bär sin kippa varje dag. "Jag är stolt över att bära den". säger han. Foto: Privat
Amram Maccabi är rabbin i Stockholm och bär sin kippa varje dag. "Jag är stolt över att bära den". säger han. Foto: Privat

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På minoritet.prod3.imcms.net använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?