Förvaltningsområden för minoritetsspråk

Att börja använda sitt modersmål i kontakt med myndigheter kan vara ovant och vet man inte riktigt när och hur man har rätt att göra det är risken stor att man väljer att prata svenska. Därför är den nya lagen tydlig med vilka krav som ställs på myndigheterna inom förvaltningsområdena. Enskilda måste informeras om sina rättigheter och myndigheterna ska kunna svara på finska, samiska och meänkieli.

Tanken med att införa en rätt att använda minoritetsspråket i kontakt med en myndighet är att höja språkets ställning och statusen i samhället. När språket blir synligt gynnar det språkbevarandet och kan leda till att minoritetsspråken börjar användas inom fler områden.

När minoritetsspråkslagarna infördes 2000 förstärktes inte språkkunskaperna tillräckligt vid många myndigheter och ofta förlitade man sig på användningen av tolkar.
Enskilda var rädda för att inte bli förstådda eller hade svårt att uttrycka sig i skrift.

Bland myndighetspersonerna har språkkunskaperna i finska och meänkieli varit större än i samiska. Eftersom språkkompetensen i samiska varit låg hos de anställda har det lett till en frustration hos samisktalande och den onda cirkeln har osynliggjort språket. När få kom till myndigheterna och pratade på samiska upplevde tjänstemännen i sin tur att behovet inte fanns.

Forskare poängterar att det behövs uppmuntran, utbildning, information om lagarna och anställning av personal som behärskar minoritetsspråken.

FINSKA

Det tidigare förvaltningsområdet omfattade bara cirka fem procent av sverigefinnarna och därför är behovet av ett förstärkt skydd stort. I Stockholms- och Mälardalsregionen har det funnits en finsk befolkning under mycket lång tid. Det finns en finskspråkig verksamhet och finskspråkig personal i många av kommunerna. Därför uppfattar regeringen att det finns goda möjligheter att erbjuda förskoleverksamhet och äldreomsorg på finska. Det som behövs är en kartläggning av språkkunskaperna inom de kommunala och statliga myndigheterna.

23 kommuner ska ingå i det nya förvaltningsområdet. Utvidgningen av förvaltningsområdet förväntas ha en statushöjande effekt på språket och förhoppningsvis påverka den språkbytesprocess som pågår.

SAMISKA

17 kommuner ingår i det utökade förvaltningsområdet. Utvidgningen i sydsamiskt område förväntas leda till att samerna själva börjar arbeta mer aktivt med minoritetspolitiska frågor. Regeringen tror att samernas egna språkfrämjande arbeten kommer att få ytterligare en skjuts framåt. Oron är särskilt stor för sydsamiskan som är hotad och på väg att genomgå en språkbytesprocess. Åtgärder behövs därför omgående och särskilt i det sydsamiska området.

Eftersom efterfrågan förväntas öka på längre sikt kommer det att behövas kompetenshöjningar och nyrekryteringar inom myndigheterna. I första hand kommer det att uppstå merkostnader för att kartlägga språkkunskaperna, informera de anställda och rutiner för tolknings- och översättningshjälp plus rutiner för hur man ska lotsa vidare allmänheten från receptionen och telefonväxeln.
Efterfrågan på samisk förskolverksamhet och äldreomsorg bedöms dyka upp direkt.

Ombudsmannen för etnisk diskriminering föreslog i remissrundan att Stockholmsområdet också borde ingå i det utvidgade förvaltningsområdet eftersom många samer bor där, men det ville inte regeringen.

Sametinget ska fastställa målen och leda det samiska språkarbetet. Dessutom ska det inrättas två samiska språkcentrum.

MEÄNKIELI

Förvaltningsområdet utvidgas inte utöver redan befintliga Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå. Man har dock sett att meänkieli haft en stark ställning i kommunerna och använts av personal och enskilda, mer än vad samiskan använts inom sina förvaltningsområden. Regeringen hoppas att skyldigheten för förvaltningsmyndigheter att verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i meänkieli ska förbättra språkanvändningen ytterligare.